Vaknade upp,och min föörirtsa tanke är att jag vill flytta till uppsala. Fan va kul! Börja om lite, skaffa nya vänskapskretser (inte för att jag är missnöjd med dom jag har på något sett) , men liksom kunna börja om. Att människorna runtomkring inte vet tt skit om en, och har inget förflutet med en. Jag vill bara börja om, och visa vem jag vill vara.

Festa om helgerna, plugga på dagarna, få rutiner, känna samhörighet med vänner. Att man har plugget, utelivet och stan gemensamt. 

Jag saknar skolan som fan, och jag trodde ALDRIG i mitt liv att jag skulle göra det! Men jag ångrar som fan nu, att jag skolkade å mmkt, och att jag sket i att vara med på massa roliga grejjer...Men det är typiskt mig, att leva i nuet. Typ att jag har lust med en sak en sekund, och skiter i om jag kommer ångra mig efteråt. Men man lär sig väl alltid något utav det.

Jag är iallafall jävligt stolt över att jag aldrig har gjort någonting som jag inte känt för , för någon annans skull. Jag har alltid kört mitt eget race, och visst det kanske inte alltid har varit det rätta att göra. Men jag har iallafall aldrig varit ett grupptrycksoffer...


P.S .  Jag saknar Linda.. och gumman, jag förstår din senaste blogg så mycket, LOVE