Idag ista jag läsa ut boken "magistern" som är runt 300 sidor, det ska bli askul. . . .

Som belöning i kväll blir det lite dricka :P

fan vad jag är irriterad och ledsenn!!!!!

ja, så ere, i morgon blir det förfest med dessa sötisar, (och Madde såklart, som inte fick va med på bilden) och sen ut och ta en drink ;) 





OCH INTE NOG MED DET  så blir det kryssning hela helgen med älsklingen :D Hans morfar bjöd hela släkten för att han fyller 70 år , hihi..

En grej som jag funderat över ganska länge är varför människor runt omkring en lägger sig i och ifrågasätter ens liv. Då menar jag inte att det är fel att tycka och att ha en åsikt. Det jag syftar på är när personen i fråga nästan gör åtlöje åt ens val i livet. Hur kan du inte vilja det här? och Varför har du pojkvän nu? eller börjar en mening med du borde eller du skulle må bättre av.

Jag är absolut inte arg på någon som  säger så, för för de som säger sådana saker , eller liknande saker är det inte meningen att vara elak. Det är bara det att de inte förstår att folk lever olika, och har helt olika liv just nu. En del jobbar, en del pluggar, en del gör ingenting alls, vissa har pojkvän, en del inte.

Jag tycker inte att mitt liv är mer rikt än någon annans, för det har jag ingen aning om. Jag kan bara jämföra med mig själv, och vad jag strävar efter i mitt liv.

Det här är ett faktum, som jag själv kan hålla med om till viss del. Att  man borde vara singel så länge som möjligt, och göra allt man vill göra först , karriär och resande med mera. Det tycker jag också är bra att göra. Men har man träffat någon som jag, som man är riktigt kär i , så är det inte så lätt. Man kan ju inte paxa en person till nästa liv liksom.

Just därför skulle jag aldrig kunna ifrågasätta någon annan som inte har pojkvän eller pluggar just den frågar varför har du inte det? det är jätte kul. du borde det.

Men det är en oskriven regel , att så får man inte säga. För det ska inte vara så. Ingen skulle ta det. Alla skulle garva. Men egentligen så är det ungefär samma sak, man ifrågasätter någons sätt att leva. Sedan står jag för det jag tycker om att ha pojkvän i unga år.

Det konstiga är , att jag aldrig känt behov av att ifråsätta någon annan på ett sånt sätt. Jag har nästan alltid varit nöjd och glad kexchoklad. Man får bara acceptera att folk går sina egna vägar, och det sista man ska göra är att försöka ändra på det.

Är jag konstig nu?